Drömmen om en amerikansk veranda

Det går inte att beskriva hur fint juldekoreredae vissa hus är. Vi har kört runt litegrann för att få lite inspiration. Nästa gång skall jag ta med kameran. På rikemansområdet finns ett hus med en 15m hög utegran som är klädd med kulor stora som fotbollar. Underbart att se. Vi tog en sväng på gatan där några hus är dekorerade. Upplåsbar tomte med renar. Lindemanns renar med paket. Detta är ett FÖRE kort. Så får vi se hur det blev till slut hos Fiskeruds. Amerikanerna är tidiga med granar inne och idag skulle vi köpa vår. Vi har besökt fyra julgrans farmar och redan på den första stod drömgranen så efter ytterligare tre farmer återvände vi och inköpte ställets största gran. Vi borde fattat att den var gigantisk när den inte ens gick genom nätningsmaskinen och alla omkring oss log brett. Men icke. Servicen är ju som bekant suverän här så den levererades såklart lite senare på kvällen av två karlar som också satte i den i julgransfoten som rymmer 6 liter vatten. Då fattade vi.

Claras "Monkeybar" i trädgården. Härlig tycker Clara och grannen Erik som brukar komma över och klättra. I badet med bubblor. Avsköljning under kranen. Gosan i sitt rum. Claras "Art wall". Här sätter vi upp delar av dagisalstren som kommer i en strid ström. I snitt tre om dagen. Det blir en fin och personlig tavla som hon gjort själv. Claras rum från en annan vinkel. ÄNTLIGEN! Här är höstens nummer av SWEA-Bladet. Och i skrivande stund är drygt 100 exemplar på väg via det amerikanska postväsendet till medlemmarna i North Carolina. Mammas tidning är bra tycker Clara. -Jag känner igen henne! Och henne! Och där är ju jag! Mamma, Clara är med på bild! Födelsedagsfrukost på sängen. Och chokladpudding till efterrätt... Underbar rosenbukett levererades till dörren. Och jag har gardiner! I väntan på att få uppträda på dagis Thanksgiving Fest. Klassrummets "I´m Thankful for " kalkon. Clara älskar sina ekollon. Och det är skönt att hon svarade ekollon för

Swisch säger det när dagarna bara försvinner. Och det händer saker hela tiden. Och sista veckan har det varit härligt mycket positivt. Syrran fick stipendiet hon sökt och kommer hit tio dagar i vår med en kollega, kompisar från Ludvika har bokat biljetterna och kommer hit över jul och nyår. Ena jullådan är skickad och den andra på gång. Julfotografierna tagna och julkorten beställda. Gardinstänger i hela nedervåningen utom köket och gardiner i vardagsrum och matsal. Och drygt hundra SWEA-Blad är äntligen på väg via amerikanska postverket till medlemmarna i North Carolina. Vi har firat Thanksgiving på Claras dagis med knytbuffé och uppträdande av barnen och Claras 38,7 igår sov hon bort och idag är det full fart igen men vi bestämde att vi hoppade över dagis och dagens Thanksgiving fest med tisdag/torsdags gruppen. Istället myste vi hemma och avslutade dagen med skumbad i bubbelbadkaret. Tom jag försvann i skummet och Clara var helnöjd. Och julstämmningen har infunnit sig. Li

Har just insett att det är en månad och åtta dagar kvar till julafton. Ajajaj. Hinner julklapparna som skall fara till Sverige fram i tid? Och Alva som fyller 4år 16 december. Hinner hon få sina paket om de skickas imorgon på dagen en månad innan lilla busan fyller. Vi hoppas och håller tummarna. Oj vad tiden går fort. Och man blir inte påmind om julen när man går ut och det är +25 och strålande sol och man fikar ute och rensar rabatter. Attans. Imorgon åker första paketet med födelsedagspresenter iväg och så skall det inköpas en del julklappar under veckan och packas in och skickas så fort det bara går. Sedan är det bara att hålla tummarna. Och julkorten har vi inte börjat tänka på. Hur blir det med dem? Jag gillar de traditionella med frimärken på. Och julkalendern som hittils har sju paket klara måste fyllas med några till. Tja, inte blir det bättre av att jag får lite halvpanik. Nu blev det lite sent i år och vi gör det bästa av situationen. Och innan julen får ta ö

Nu är det action i Apex. Grannens ena träd har blåst ner. Knäckt 3m upp på stammen av stormen som härjar. Tror hon heter Ida. Och nu tar det i igen. Jäkel vad det blåser. Eller det är snarare kastvindar. Helt lugnt ett tag och så sedan full styrka i en minut. Och så lungt igen. Och jag hörde inte ens braket som skedde 3m utanför vår vardagsrumsvägg. Vår tvättmaskin och diskmaskin måste låta av bara den. Andra grannen hörde däremot och hon slängde sig på telefon och jag lät som en idiot då jag inte hade en aning om vad som hänt. Trädet ligger på garageuppfarten och enda skadan är en sektion av grannens staket som gett vika. Skulle egentligen handla tänkte jag men jag tror jag tänker om. Ser på vår vädersida att det är varning för hög vattenflöden tills torsdag kväll och varning för farlig vind till fredag morgon. Tar handlingsturen när jag ändå skall ut med bilen. Behöver ju inte ta en extra tur i ovädret. Det har i alla fall slutat regna här men det kan ju komma mer.

Universums medelpunkt. Och så här fint blev universum till slut. I söndags åt vi frukost... ...här. Bland glänsande brandbilar och en guidande brandman. Det var nämligen... ...pannkaksfrukost på vår brandstation. Att visa upp sig på ett positivt sätt är amerikanerna bra på. Vem vill inte provsitta brandbilen och prova hjälmen och sedan äta pannkakor dränkta i lönnsirap i brandmännen matsal? Nytvättade och skinande brandbilar och man får klättra runt och provsitta hur man vill. Clara ville inte med jag ville. Har inget minne av att jag suttit i en brandbil förr så nu har jag skaffat mig ett. Tut-tut. Glänsande var ordet för dagen. Torråkning utan skridskor. Mest för att jag skulle veta hur man satte på alla skydden. Och så ställde vi in hjälmen för i måndags klev Clara för första gången ut på isen i ett par skridskor. Hon har hela tiden varit helt övertygad om att hon kan och vi ville inte ta bort självförtroendet men samtidigt kan hon ju få sig ett riktigt uppvaknande om det inte rikti

Clara har fått H1N1 vaccin idag, nässpraysvarianten. Jag är ingen riskgrupp så jag får vänta. Kanske finns det tillräckligt med vaccin då Clara skall ha sin andra dos. Här kör man fortfarande två doser för barn mellan 6mån och 9år. Var urnervös i morse. Dels är jag lite förvirrad över biverkningar och all mediastorm och många tar inte vacciner här och sedan gillar jag att ha koll på läget. Och imorse visste jag inte vad jag kunde förvänta mig. Kliniken öppnade 9:00 och när vi anslöt oss till kön 7:45 vad det 148 personer före oss. (Clara fick nummerlapp därav den exakta siffran). Vädret var suveränt med värme och strålnde sol och vi hamnade i en mycket trevlig del av kön. Väntetiden gick helt ok och när vi väl kom in gick det fort. Fick en supertrevlig sköterska som föreslog nässprayen till Clara och hon ville ge mig en spruta men översköterskan sa nej. Jag är ingen riskgrupp. Och jag vill inte hitta på att jag är gravid eller har en baby hemma. Det är inte alls min grej

Upplever en första släng av hemlängtan. Ganska kraftig sådan. Och inte blev den bättre då Clara ville åka hem till Mormor idag när de Skypade. Såg "Män som hatar kvinnor" igår och filmen utspelar ju sig i snålblåst, snöblandat regn och svinkalla vyer. Gud va jag tyckte det var fint. Hoppas det lättar snart. Aftonbladet och Expressen tröstar inte utan skrämmer bara upp mig igen över svininfluensan. Imorgon skall vi försöka bli vaccinerade. Här gäller det att gå upp i ottan och ställa sig i kö på en parkeingsplats. Får se om vi hinner dit i tid. Många är splittrade här mot och för vaccinet eftersom det inte är testat fullt ut och grannen vägrar ta det. Men vi gör ett försök imorgon så får vi se hur det går.

Ajabaja! Kunde inte låta bli när det gick så lätt. Dessa ser lite mindre ut innan publicering och ja, jag skulle köpt andra skor till fotograferingen. Njut av fina bilder på goaste Claratösen i hela världen.