Drömmen om en amerikansk veranda

I Söndags kom så årets snö. Jag fick skynda mig ut på måndag morgon och ta kort innan allt försvann. Årets snödjup var omätbart. I South Boston VA där Petter jobbar var det däremot ett par cm. Årets vinterbild. Rabatten "under" snön. Krokus och hyazinter i snön. Vi på skuggsidan av Dove Forest Ln fick njuta av snön lite längre. Wake County senarelade skolstarten på måndag med 2h vilket passade oss utmärkt då Clara har hostat på nätterna. Och på måndag morgon vaknade hon och hade 38,4 i feber och hostade hemskt. Fick åka i väg till en Urgent Care eftersom vår doktor inte svarade. Sen fattade jag ju att de också senarelagt sin öppning. Men nu har vi ju testat ytterligare en doktor, och de har öppet alla dagar i veckan så det kan ju vara bra att vara registrerad där också. Krupp blev diagnosen. Va? Jag trodde att bara små barn fick krupp och att det växte bort. Och Clara har aldrig haft krupp förr. Läkaren såg ut att vara tonåring så vi åkte hem och hostade i telefon

Nu tar vi det i bilder idag. Nya plättlaggen. Fin och gullig men svårvänt. Kock Clara steker gärna sin egen korv. När hon inte bestämmer sig för sallad i salladsbaren på Harris Teeter. "I went to Sweden and I saw my grandpa. We played in my cousins house" Clara kör lite matte på sin whiteboard, världens bästa investering. Drottning Clara njuter av sina staplar av guld. Trött efter gymnastiken på Sonshine gymnastics. Clara på 6 års kalas hos Rachel. Och så resten av gänget. Den 14:e februari var en spännande dag. Inte nog med att det var Alla hjärtans dag och alla hade med sig små presenter och godis att dela ut till kompisarna utan det var också The 100th Day of School som firas stort här. Jag var volunteer i klassrummet hela dagen. Kul. Under helgen hade jag och Clara dekorerat pappersremsor som skulle bli en krona med 100 saker på. Och så här blev resultatet. Barnen skulle vara utklädda till 100 åringar och vi förvandlade Clara till en liten tant. Fler 100 åringar i kl

Under en eftermiddag i Crowder Park hänger Clara i Monkey bars.

Nu kör vi lite nutidsblogg i all skåpmat. Vi följer Melodifestivalen här hemma. Jag har inte gjort det sedan flytten över atlanten. Dålig överföring och dåliga bidrag gjorde att jag tappade sugen helt. Men nu är vi med igen. Och vi ser det hela på TV via datorn så det är inte HD kvalite direkt och när det dansas mycket blir det lite suddigt. Men det duger. Första deltävlingen höll jag på att spy när jag såg Sean Banan. Vilken skit. Är det med snoppanspelningar vi vill visa upp Sverige? Själaglad att han inte gick vidare direkt. Låt han nu bli bortglömd illa kvickt. Programledarna är bra men Helena Bergström behöver lära sig använda svenska språket bättre så hon slipper svära så mycket. Fy vad det låter illa när folk svär. Och när det svärs i Sveriges största TV sändning som varenda unge tittar på blir det ju acceptabelt att svära. Usch och fy. Så tanten blev jätteglad när kommentaren togs upp i andra deltävlingen och inte en enda svordom yppades innan Ulrik skrek Tack som