South Boston here we come again.

Efter att ha varit hemma i en vecka packade vi Forden och efter en timme på gymmet blev det film och fika i bilen på väg upp till South Boston, Virginia och besök på Petters fabrik. Och på väg tillbaka till bilen efter ett toalett stopp på Food Lion i Roxboro upplevde jag något jag aldrig upplevt förut. Jag mötte en mamma med två små barn som skulle in och handla mat. På ena axeln hängde handväskan och på andra höften satt revolvern i sitt hölster. Jag blev helt paff. Jag vet att det figurerar vapen i en mängd man inte kan föreställa sig och jag vet grannar som har vapen hemma. Men jag har aldrig sett det förut. Och det kändes helt bisarrt. Man måste bära vapnen fullt synligt så hon gjorde inget lagligt fel alls. Jag blev bara så himla ställd. Med en lätt olustkänsla lämnade jag North Carolina.

Virginia welcomes you. Tackar, tackar.

Clara på trappen till huvud ingången till Petters ens fabrik.

Iförd ny ABB keps och allt.

Det är här Petter tillbringar veckorna när han inte flänger kors och tvärs över Nordamerika.

Forden trivdes på parkeringen. Och visst känner jag mig lite extra hemma under ABB skyltens beskydd. Jag förstår ju vad de gör därinne och jag har inte helt tappat bort känslan av att jobba trots att det är tre år och fyra månader sedan jag klev ut från arbetsmarknaden och in i hemmafru livet.

Vi åt lunch med Petter i fabrikens egna resturang och jag åt en pulled pork sandwich med cole slaw medan Clara tog en korv i bröd och Petter åt en dagens. Mycket gott. Efter lunchen gick Petter på möte och jag och Clara for till...

...maskparken såklart.

Perfekt höjd på monkey baren.

Tittut!

På gungbrädan med världens härligaste unge.

Utsikten över ankdammen i parken.

Masken i hela sin prakt.

Det är en underbar park och vi hade den helt för oss själva. South Bostons skoldistrikt hade inte spring break denna vecka. Något vi hoppats lite på.

På vägen tillbaka till hotellet åkte vi fram till South Boston Speedway, "America´s Hometown Track" och kikade lite.

Längtar lite efter att uppleva ett race på plats. Nu passade det inte riktigt de nästkommande helgerna då vi har annat planerat men innan året är slut hoppas jag på att vi avnjutit en heldag på racerbanan.

Dagen avslutade vi med ett stort antal Yatzee och middag på Appelbees.

Dag två i South Boston började vi med hotellfrukost och sedan tillbringade vi en timme i poolen innan vi gjorde oss i ordning för ytterligare en lunch på fabriken. Clara beställde en korv med bröd igen medan Petter rekommenderade dagens lunch som idag bestod av Country Fried Steak, mashed potatos and gravy. Det är friterad stek serverad i en biscuit med potatismos och en helt oätlig sås. Allt annat är gott men gravy kan jag bara inte äta.

Mammas sås skall det vara annars kan det kvitta.

Efter lunchen sa vi hej då till Petter och tog vårt överblivna bröd från frukosten och for...

...till maskparken för en sista sväng på lekparken.

Jag på en bänk i solen.

Clara på väg upp på masken.

Uppe!

Jag ville ju inte vara sämre så jag tog mig upp jag med. Ner var lite värre. Men det gick det med.

Hej på dig där nere.

Ankorna i dammen blev jätteglada när vi serverade lunch.

Fina vita ankor.

Och dessa Canada gäss finns överallt.

Under tiden vi var i parken började det vråla på racerbanan som ligger på andra sidan stora vägen och jag förstod att någon testkörde sin bil inför helgens premiär race. Vi vinkade hej då till ankorna och satte oss i Forden och for till banan i hopp om att få en skymt av träningen.

Och det fick vi. Vi satt på parkeringen och såg bilen komma genom ena kurvan. Och jisses vilket ljud! Och då var denna bilen ensam på banan. När vi skall på race blir det öronproppar OCH hörselskydd. Jösses amalia säger jag bara. Vilket dån.

Forden rullar hemåt och vi passerar statsgränsen till North Carolina. Efter knappt två timmar med film och fika är vi hemma på Dove Forest Ln igen.