Ludvika

Fem dagar spenderade vi i Ludvika varav mesta tiden i källaren på vårt hus. Planen var att rensa samtliga rum vi hade grejer i, köra till tippen, skänka bort och köra till Värmland med det vi ville ha kvar. Jag var orolig att det skulle behövas mer tid medan Petter trodde att det skulle räcka med en dag. När vi klev in i källaren såg det inte så farligt ut och med hjälp av ett gäng kompisar på måndagskvällen som fyllde en hel buss och körde den till tippen gick rensandet över förväntan. När vi lämnade Ludvika var allt borta förutom ett lass som fortfarande väntar på att få skjuts till Värmland. Skönt att bli klar. Vad vi inte visste då var att i Ludvika hade vi de flesta snödagarna under resan. Clara var i det närmaste omöjlig att få in och hon lekte järnet i snön.

Goding ute i snön. Detta kort fick också agera julkort som i år för första gången bara skickades elektroniskt. Kändes sådär. Lättvindigt men lite trist. Får ta en funderare till nästa år.

Jag vill inte gå in!

Jag är borta!

Tittut.

Nu syns jag inte heller!

Tittut.

Efter sedvanligt kram kalas hos Pihlströms drog vi mot Värmland.

Clara kramar Albin.

Oliver kommer inte undan han heller.

Clara och Ville.

Ludvika i vinterskrud.

Vinterväg mot Värmland.