Back in the USA

Det här med att resa långt är inte lite tråkigt. Det är mycket tråkigt. Och inte blir det roligare när man har egen skärm i sitt säte men den fungerar inte. Vi delade detta öde med resten av passagerarna. Den bärbara DVD:n i handbagaget blev guld värd och jag slukade en hel bok.

Clara i mitten och Petter vid gången.

Jag fick fönsterplats.

Clara somnade som en stock i NY och det drog ut på tiden. Våra medresenärer upptäckte att det inte stod något flygplan vid vår gate även om vår flight verkade vara i tid. Till slut berättade en skrattande flygplats anställd att deras datasystem var nere och jodå flygplanet var i tid. De hade bara ingen aning om vid vilken gate det stod. Totalt kaos utbröt när alla passagerare skulle byta gater hejvilt. Vi var rätt lugna att vi skulle hinna med eftersom piloten som satt mitt bland oss lovade att han skulle flyga hem oss bara han hittade sitt plan.

Clara som i godan ro.

En timme försenade kom vi i väg efter att man hittat vårt plan vid gate 70. Clara sov hela vägen och vaknade när vi landade i Raleigh.

Vi har tagit det lugnt och låtit jetlagen verka ut. Clara ställer som vanligt om på typ två dagar medan jag kämpar. Jag har så förbenat svårt åt detta hållet. Fröken tvärtemot som vanligt. Denna gången tog det en hel vecka men nu är vi med igen.

SpindelmannenRobinHood med hemmagjord mask.

Lady Gaga.

Flitig elev.

Clara har gjort sig fin med hårspännen.

Och tänk vad fin du är gumman. Våran finaste.