Country igen.
Nu skall ni få följa med med på senaste country konserten vi var på. Och den här gången tar vi hela upplevelsen.
Parkeringen är smockfull när vi kommer lagom till första förbandet av två på stora scenen. Det har varit rajraj på en liten scen under dagen och många har startat tidigt. Mycket ungdomar denna gång.
Petter kollar in partyt på flaket...
...och här var det födelsedagsfest...
...stor truck = stor grill...
...delar av parkeringen...
...och de med coolast tält. Det är ju rätt hett här så egenhändig luftkonditionering skadar aldrig.
Inne på själva arenan är det alltid jippon och mycket att titta på...
...som denna luftburna cowboy...
...och vår nya bil. En Camaro.
Det är sjätte konserten vi är på och vi har ju några runt omkring oss som också har Megatickets och sitter på samma platser varje gång. Morfarn som tagit med sitt tonåriga barnbarn, den ensamme killen med två biljetter som oftast går själv, ryskan i raden framför som kan alla låtar men som bara kommer direkt innan huvudakten börjar med sin totalt ointresserade amerikanske man, tjejen tre rader framför som är så smal att jag är rädd att allt inte står riktigt rätt till.
Men det är denna man vi aldrig kommer att glömma. Jeansen lite för högt och alltid samma hatt full av autografer. Han missar inte en sekund av någon artist och han kan vartenda ord i alla låtar. Och då menar jag ALLA. Varendaste förband och även förbanden till förbanden. Vartenda ord i alla låtar. Och det sjungs med inlevelse. Hatten av.
Det var fullt i lördags. 20 000. Mäktigt.
Darius Rucker. Countryns enda färgade stjärna. En enorm röst och när han som avslutning rev av Purple Rain trodde jag taket skulle lyfta. Country är inte de färgades musik men i kväll drar Darius en mer blandad publik. Härligt att se. Vi är trots allt i den amerikanska södern.
Brad Paisley. Enorm röst igen och en gitarrist utöver det vanliga. Han spelar alla solon själv. Övriga countrystjärnor som kan tre accord men som trilskas med att ha gitarren med ombedes härmed ta en titt på denne man och sedan aldrig ta med gitarren upp på scen igen.
Jämn och bra konsert men inga toppar. Tyvärr. Men trevligt hade vi.
Dagen efter begav sig Petter åter till arenan. Det var fullt igen. Denna gången av lite äldre herrar. Scenen intogs då av...
Men det får han berätta mer om själv.
Kommentarer
Skicka en kommentar