Happy 4th of July

Det höll på att gå åt pipan med hela 4th of July. Jag hade planerat att vi skulle dekorera Claras cykel och gå i 4th of July paraden här i Cary och sedan se fyrverkerierna på kvällen. Men när jag skall kolla tiderna på kvällen innan inser jag att alla parader här i närheten var den 3:e. Attans. Vi som tränat på cyklandet och allt. Fast just det. Åsbergs i Chapel Hill skall ju gå i parad på 4th of July. Efter lite googlande ges ordern att klockan skall ställas på 7:00! Mot Carrboro. Har jag lovat parad skall här cyklas i parad. Och vilket mysigt ställe.

Sparky hälsar på alla som vill. Och Clara vill hälsa. Alltid.

Laddad för parad klädd i amerikanska färgerna och med dekorerad cykel.

När börjar det?

Först i paraden körde brandbilen, sedan polisbilen och sedan gick detta gäng. Säckpipeblåsare i kilt. Kändes inte helt amerikanskt. Hade förväntat mig ett Marching Band och blev något förvånad över tonerna från de brittiska öarna.

Petter och Clara i paraden. Det var ganska varmt så efter 10 m på cykel var Clara redo att kliva av. Efter lite peppning, hjälp på traven och övertalning gick hon med på att cykla till bilen som vi parkerat i paradens slut.

Färdigparaderad Clara och jag.

Vad är det som får Clara så fokuserad?

Dansarna på scen. Här kunde vi ha stått hela dagen. Men...

...vi gav oss iväg till festivalområdet och målade på "The welcome board".

Två rutor målade Clara.

Trevligt arrangerat i Carrboro.

Blåsande gubbe.

Efter hamburgerlunchen åkte vi hemåt och laddade med glassbuffé på verandan. Grannen kom och bjöd in oss på cook out på garage infarten så medan Clara och Petter svalkade sig i poolen gjorde jag ett gäng chokladbullar att ta med tillsammans med en flaska rose. Lite dum kände jag mig när jag öppnade grannens cooler och möts av vatten, coca-cola och energidryck. Sedär. Som tur var hade en annan granne med sig likör så helt ensam dum behövde jag inte känna mig. Jag skulle tro att det inte serveras alkohol alls i detta hus. Helt ok. Nu vet jag det. Och ett av dagen högsta skratt rev herrn ner som avslutade sin berättelse med " I got so excited I almost cursed ". Man lär sig mer och mer om den amerikanska söderns kultur ju mer man umgås med amerikanerna. De är inte helt lätta att komma nära. Som värmlänningar ungefär sade någon. Ytligt trevliga men svåra att ta sig nära. Och det kanske stämmer. Jag har många bekanta men färre vänner. Och så vill jag ha det. Det var i alla fall väldigt trevligt att sitta där på garageuppfarten med maten uppdukad på pallbockar och plank med duk över. Något som de kan over here är att umgås lättsamt. Vi ses på restauranten eller på garageuppfarten så behöver ingen städa ihjäl sig eller spendera hela dagen i köket.

Fyrverkerierna då? Vi fick tipset av likörgrannen att inte åka ända in till amphieteatern, där det mest troligt rådde totalt kaos, utan stanna på en parkering lite längre bort. Det visade sig vara parkeringen nedanför Claras dagis. Easy in and easy out. Vi missade ju smällarna och såg inte de allra lägsta raketerna men med tanke på att vi fick sitta på grannen garageuppfart till en kvart innan fyrverkerierna startade var det värt det. Och parkeringen var full med partajande amerikaner så det var en upplevelse i sig. Det blev en heldag i de amerikanska färgernas tecken till slut.

Clara gillade sina hörselskydd så mycket att hon somnade med dem. Och hon behövde dem bättre hemma än på parkeringen. Sista raketen som sköts upp hörde Petter vid ettsnåret.