Country heaven

Igår var det dags för countrykonsert nummer fyra. Toby Keith, Trace Adkins och James Otto stod för underhållningen. Och vilken kväll. Bästa konserten jag varit på sedan Michael Jackson tidigt 90-tal. Och inget går någonsin att jämföra med att se sin enda och riktiga idol live. Men detta var så nära man bara kan komma.

Toby Keith och Trace Adkins är två riktiga cowboys med en sån självdistans och humor att det var underbart att se. De är också mycket stolta över sin trupper och de artister som besöker mest soldater i fält så det var mycket militärer och militärfamiljer i publiken och i extranumren sjöngs det bara för dem. "American Soldier" sjöngs med bilder på soldater i full krigsutrustning i fält på storbildsskärmarna och sedan kom "Courtesy of Red, White and Blue" och då åkte gitarren med amerikanska flaggan på fram. Militärerna rusar fram, tar av sig sina tröjor och visar sin grupptillhörighet med tattueringar. Och det var många, framförallt damer 50+, som kramade om de unga pojkarna som tack för insatsen de gör. Troligtvis hade de själva en son eller dotter i militären. Det är så annorlunda mot Sverige och man blir rätt tagen när man ser det så nära.

De är stolta och de visar det. Och de rockar häcken av de flesta. Trace Adkins och Toby Keith är 48 resp 49 år och damernas män. När favoritlåtarna kom sköt damerna upp som raketer ur stolen och rockade till "Hot Mama" som om det var det sista de gjorde. Tom damen finklädd som chefens sekreterare med smalt skärp i midjan röjde som aldrig för. Och när en annan favoritlåt kom kunde inte mannen hålla sig heller. Han ställde sig upp, skrek rakt ut, klatchade till sin lilla fru i ändan och sedan röjde de så svetten sprutade. Underbart att se. Och i de lugnare låtarna tog sig damerna en sväng om med de unga militärerna. Är nästan beredd att tro att ingen av de kommande konserterna slår detta. Coola cowboys på scen, Trace Adkins entre, kaxigheten i "How do you like me now", scenshowen och hitsen på löpande band. Om ifall det händer stannar jag här för evigt. Jag är i country heaven.

Här kan man sjunga karaoke och underhålla oss som står i kön på väg in. De flesta skulle ha stannat i kön...

James Otto var först ut. Grammy belönad jätte med fantastisk röst. Superstart på kvällen.

Trace Adkins, mannen som gjorde kvällens entre. Han är sponsrad av ett smärtstillande läkemedel, kanske inte det coolaste för en countrystjärna men han hade gjort det absolut bästa av situationen. Innan showen visades en film där hans turnebuss lägger av ute på vishan och när han letar efter hjälp blir han jagad av kamphundar, trampar på diverse krattor, hamnar på en häst som slänger av honom och rullar ner för en lååång slänt. Till sist hamnar han i en cab med en snygg tjej och när hon undrar om han behöver hjälp svarar han: Nej, jag tar bara en BC och drar upp den lilla fjantiga medicinen. Då kör hon iväg så gubben nästan flyger ur. Och då börjar våra bänkgrannar att skrika utav bara den. Då står han där. I publiken. 10 m ifrån oss. Stencool. Går sakta upp på scen och drar igång en show så taket håller på att lyfta. Han är inte de stora rörelsernas man. Men den dova röstens man. Och det kommer man långt med en het sommarnatt i North Carolina. Och efter det intar Toby Keith scenen. Hits på löpande band, bra mellansnack och en show med både fyrverkerier och bra tryck.

Trace Adkins igen.

Petter bland rockande Hot Mamas och en och annan militär.

Toby Keith gör entre på flaket på en Ford truck. Gissa vilka som sponsrar honom?

En cowboy med sin gitarr. Och en enorm röstresurs.

Tillsammans för de amerikanske färgerna.

Det blev inte så många kort från denna konserten. Hade helt enkelt inte tid att ta fram kameran. Hade fullt upp med att insupa atmosfären och leva i nuet. Så jag googlade lite och ger er härmed lite proffsigare bilder på gårdagkvällens huvudaktörer.

Trace Adkins.

Trace Adkins.

Toby Keith.

Toby Keith.

Barnvakteriet då? 8:50 kom SMS:et att Clara sov och att allt hade gått bra. Jippie. 9:00 ringde D och berättade att Clara vaknat och nu vägrade sova. När vi kom hem 00:00 berättade hon att Clara somnat 22:30 efter att hon läst henne till sömns. Men jag har klurat ut att Clara somnade inte utan såg när barnvakten SMS:ade till mig. Sedan tror jag hon hade växtvärk. Känns ändå ok och vi skall boka henne igen till fredagen då Petter och jag har bröllopsdag och sedan helgen efter då det är ny konsert. Jag skall ge tydligare instruktioner och sedan får vi lära oss tillsammans. Clara är ovan att bli lagd av någon annan än mig. Petter kan ha precis samma problem att lägga henne. Och D är en inte helt ovan barnvakt men ingen rutinerad tjej. Dimper inte Mary Poppins ner så är D tillräckligt bra, tillgänglig till hösten, mamman jobbar på Claras dagis och får de bara lite fler tillfällen tror jag det löser sig. Annars byter jag. Lite gnager det att det inte blev perfekt från första stund. Men det är ett problem jag får jobba med. Tillräckligt bra räcker ibland. Tom när det gäller Clara.

Och jag ligger efter igen. Till veckan skall Clara på Summer Camp. Och jag skall köpa alla skivor jag kommer över med Trace Adkins. Om två veckor kommer Tim McGraw på besök. Då är vi på plats igen. På återseende mina vänner.