Country för hela slanten.

Vi har köpt Megatickets 2010 och det innebär sju countrykonserter fram tom oktober. Det hela började med Country Throwdown, en festival mellan 13:00 och 23:00. Vi tog oss dit vid femsnåret och bara publiken och parkeringen var en upplevelse i sig. Man ser inte ofta påverkade amerikaner men jäklar i min lilla låda. Här var det kalas. Mycket studenter, bara överkroppar, stora tattueringar och cowboy boots. Och de slår upp hela partytält bredvid bilen och drar fram fullstora grillar. Och dricker mängder med öl. Skall ta lite kort så fort vi blir inbjudna på Talgating som anerikanerna kallar det. Vill inte plåta dem som apor i bur. Även om jag var sugen.

Med hatt men utan boots.

Little Big Town. Helt ok men lite väl mycket stämsång.

Jamey Johnson. Mycket bättre och karln ser helt livsfarlig ut.

Montgomery Gentry. Absolut överlägset bäst men ändå inte riktigt vad vi hoppats på. Men upplevelsen i sin helhet helt underbar.

Det var tunggungs country.

Fiskeruds i publikhavet.

5:e juni. Brooks and Dunns avskedsturne Last Rodeo Tour. Efter 20 år tillsammans skall de satsa på solokarriärer.

Favoritkanalen representerad.

Kall öl i stora glas är svalkande i värmen.

Jason Aldean, min nye favorit. Har två favoritlåtar på radion men jag lyckas aldrig komma ihåg vem som sjunger dem. Jag älskar "She´s Country" och "Crazy Town" och hade en liten förhoppning om att någon av alla artister och förband kanske skulle vara artisterna som sjunger. Och ett par låtar in i showen kommer båda två. Har inköpt CD:n som går varm och även hans genombrottslåt "Big Green Tractor" är sådär countryunderbar. Han kommer tillbaka med egen turne i höst. Kanske blir det ett återseende. Vem vet.

Jason Aldean.

Mindre döskallar passar mig bättre trots damen.

Publikhavet. Gåshud.

Kix Brooks

Brooks and Dunn.

And they salut their troops. Yes they do. Med den amerikanska flaggan på varenda storbildsskärm och till tonerna av den mest patriotiska sången de någonsin skrivit tågar militärerna in. Och responsen från publiken är obeskrivbar.

Ljudet är öronbedåvande.

Kaboom. Här skrek tom jag rakt ut.

Vi kände igen många låtar och detta är lite den gamla countryn.

Ronnie Dunn.

Tack och adjö. Det var roligt att få se er live.