Granar, värme, prickar och Wrihgtswille Beach

Efter öroninflammationer och infekterade lungor tog vi det lungt i Apex. Spelade spel och myste och shoppade lite. Så på nyårsdagen kom Duska och Fredrik tillbaka från Florida och vi bestämde oss för att åka till Wilmington över helgen och sedan skulle gästerna fortsätta till Washington. Men först skulle granen ut. Sopkörarna kommer med en extrabil och plockar upp alla granar och den dagen vill man inte missa. Speciellt inte med vår storlek på granen. Så för säkerhets skull la vi ut den innan vi åkte.


Det blev fullt i hallen och tur att vi var fyra vuxna. Tre lyfte och en drog undan julgransfoten.

Sedan åkte vi på resturang och åt middag och under ett toabesök såg jag tre misstänkta prickar på Claras lår. Attans, allergisk reaktion på medicinen på gång? Petter trodde inte det men innerst inne visste jag att det var det. Och när vi kom hem från resurangen var huset svinkallt. Värmeaggregatet nere hade stannat. Det var -6 ute. Ringa runt, knacka dörr och på med brasan. Reparatören kommer i morgon. Tur att det är delat system så uppe var det varmt.
Och när Clara vaknade på morgonen var hon prickig över hela kroppen och det var 14 grader på nedre våningen. Reparatören kom snabbt och Clara fick avbryta medicinkuren men behövde ingen ny kur. Då var det avklarat.


Lite väl kyligt för min smak.


Frukost framför TV:n uppe. Clara tyckte det var helfestligt.

Nu är vi äntligen på väg. Och Clara har sina goskläder på sig och är helt opåverkad av prickarna. Hittills...

Detta ställe ute på vischan har jag och Petter passerat fyra gånger. Nu stannade vi på lunch. Det behöver vi inte göra igen även om maten var ok.

Efter tre timmar, inklusive lunchstopp, checkade vi in på hotellet i Wilmington, tog på oss alla varma kläder vi hade med oss och åkte till havet.

På väg mot havet i vinterskrud.

Clara visade vägen.

Bitande kallt och bedövande vackert på Wrightswille Beach.

Duska, Fredrik, Petter och Clara.

Havet.

Nästa gång blir det barfota.

Solen börjar gå ner.

Måsarna var glada för lite sällskap.

Claras fotspår på en vintrig strand.

Med blicken mot oändligheten.

Lite sand skall vi ha med oss hem.

Lamporna tänds på piren.

Nu blir det mörkt fort.

Solnedgång på andra sidan piren.

Resturangen The Oceanic erbjuder härliga fisk och skaldjursrätter och jag smakade pilgrimsmussla, räkor, krabbkaka och Mahi Mahi fisk. Vann gjorde krabbkakan utan konkurrens. För att inte tala om deras potatismos. Så en rekommendation och min nästa beställning på The Oceanic är krabbkaka med potatismos. Och som pricken över i får vi se en fullmåne resa sig ur havet. en perfekt avslutning på en dag som började lite skakigt. Ibland vänder det fort.

Clara läser menyn och mumsar på hushpuppies.

Och efter maten somnade hon 7:30 i pappas knä.

God Natt på er.