Benson Mule Day´s

Jag har anmält mig till något som heter Social Butterflies och får ett nyhetsbrev varje månad där man listar barnvänliga evenemang. Och utan det hade jag aldrig hittat Benson Mule Day´s. Under fyra dagar i september firar Benson med rodeo, kareoke, dans på stan, festivalområde och parad. Vi åkte tidigt en lördag för att börja med paraden och sedan ta resten av dagen som den kom. Ord kan inte beskriva denna upplevelse. Inte heller mina bilder. Benson Mule Day´s måste upplevas på plats. Detta är första gången jag på riktigt upplevt den amerikanska söderns kultur. Med allt vad det innebär av patriotisk stolthet, sydstats flaggor och rednecks. Jag är glad att vi åkte och vi återkommer nästa år. Men då är jag mer förberedd.


Nu drar det igång. Här kommer fanbärarna.


Trike.


När detta ekipage kom ställde sig många upp. Några gjorde honnör, tog av sig kepsen eller böjde huvudet i vördnad. Jag lägger all politik åt sidan en sådan här dag för dessa män överlevde ett helvetiskt krig de troligtvis aldrig bett om. Vietnamveteranerna satt på ett lastbilsflak och vinkade och en hade valt att genomföra paraden på sin åkgräsklippare. När jag såg de skröppliga herrarna och hur publiken hälsade dem kunde jag inte hålla tillbaka tårarna.

Bensons egna cowboy.

Left, left, left-right-left.

En av trettiotalet skönhetsmisser i paraden.

Fotbollslagets cheerleaders.

Rodeon är i stan.

Rodeons hjälte med sin mycket lugna fyrbenta vän.

Två lite yngre skönhetsmisser.

Och så helt plötsligt ett gäng grånande herrar som clowner.

Nu blev det fart på Clara.

Clown farfar själv.

Sudan Playboys.

Dessa herrar är fundraisers och går i parader och samlar in pengar till barnsjukhus. Det skulle visa sig att de hade många kompisar med sig.

Flera höger-vänster.

Marching Band...

...med efterföljande flaggbärare.

Snyggt ekipage.

En prisbelönt mula.

Hummerlimousinen går inte av för hackor.

Dagens coolaste. Sudan Roadsters. Sju grånande herrar i sina bästa år som körde som galningar i formation kors och tvärs över gatan. Hur de kom ner i bilarna förstår jag bara inte. Och hur i hela friden de skall ta sig ur kan jag fundera på tills nästa års parad.

Ett helt gäng skönhetsmisser.

Sudan Hillbillies.

Och så kom då mulorna till slut. Vi har förflyttat oss till centrala delan av huvudgatan då Clara behövde premiära på en bajamaja.

Lite västern över det hela.

Och här tog batteriet slut i kameran. Paraden varade i två timmar och förrutom alla ekipage på bilderna fanns hundratals hästar och mulor, politiker med senatorn i spetsen, ytterligare mängder av skönhetsmisser och en och annan traktor. Det som berörde mig mest förutom vietnamveteranerna var alla sydstatsflaggor i kombination med att hejaklacken från den färgade skolan höll sig i andra änden av stan från festivalområdet sett när själva paraden var över. Vi var så fulla av intryck att vi beslutade att nöja oss med paraden och åka vidare till en outlet och shoppa. För att avsluta snyggt tog vi huvudgatan förbi festivalområdet när vi lämnade Benson och insåg att dessa fyra dagar tar man sig fram till häst, i truck eller på golfbil. Clara fick en ny höstgarderob på outleten i Smithsfield fast jag gick som i en dvala resten av dagen. Jag glömmer aldrig mitt första besök på Benson Mule Day´s.