Wrightsville Beach, North Carolina.

Jag har hittat ett av mina favoritställen på Moder Jord. Uppvuxen bland granskog och sjöar har jag aldrig haft ett förhållande till havet. Nu har vi blivit ordentligt presenterade för varandra. Och det var kärlek vid första ögonkastet.


Nu ser vi havet.


Underbart.


Wrightsville Beach.

Inte är det trångt heller.

Ah, havet.

Mor och dotter leker i vågorna.

Här ligger Clara och njuter.

De här vågorna är väldigt roliga. Och vattnet smakar salt!

Hej hej.

Badbrud.

Clara filosoferar.

-Nu kommer jag och tar havet Mamma.

-Oj, nu kommer havet och tar mig.

Underbart med all denna sand.

Clara på väg hemåt under protest...

Dag två var det mörkare skyar...

...och blåsigare. Chequered Flag= Surfförbud inom området=än får man simma. Men det dröjde inte länge innan våra Lifeguards hissade Röd Flag vilket innebär att det inte är rekommenderat att simma. -Inte längre ut än vattnet i höfthöjd tyckte en av badvakterna. Då åker också den schackrutiga flaggan ner och det är fritt fram för surfare. Såg ett par tappra grabbar ute men det var bara den ena som imponerade, den andra klev upp och gick hem. Vi förstod aldrig om det var för svåa eller för små vågor för hans del.

Vågorna bryter längre ut idag och vi håller oss på land.

Men vad gör det. Här finns sand i mängder och snäckor som skall plockas.

På toppen av berget.

Vårt läger och första påsen med snäckor är bärgad.

Clara gör sandkakor med Oceanic Pier i bakgrunden.

Havet visar en annan sida idag.

Petter fryser i vinden och föreslår hemfärd, dusch och NC Aquarium.

Grabbarna som höll koll på oss strandbesökare idag. Den röda flaggan är hissad.

Baywatch livbojarna och simfötterna är redo. Och jag blev påkommen av en stretchande Lifeguard. Ingen fara. Jag hade så snällt frågat om jag fick ta kort av dem och det var helt ok.