Min vanliga otur.

Det är varmt här. 35 ute och 26 inne. Sätt på AC då, så blir det svalare inne. Det hade jag gjort. Om den fungerat. Uppe, där vi sover, fungerar den som tur är och arbetar febrilt men nere händer inget hur mycket jag än vrider på. Och temperaturen bara stiger. Sakta men säkert i hela huset. Har ringt om hjälp och den skall komma imorgon. Och vart är Petter? I Canada såklart.

Inte för att jag inte klarar av att ringa på hjälp själv men det är ju attan att jag är själv varenda gång något krånglar. Hade en släng av vätskebrist i morse också men den har jag botat med coca-cola. Kan börja hålla med Petter om att det är livets vatten. Och jag har slut på Resorb - räddaren i nöden vid vätskebrist så nu vet ni vad min resväska kommer att innehålla på vägen tillbaka till USA i augusti. Och alla som vill häsla på kan glömma fiskbullarna hemma. Det är Resorb som är nyckeln till min gästfrihet.

Nu skall jag bege mig till husets svalaste rum. TV-rummet uppe. Och som sällskap skall jag ta chips och coca-cola. Livets vatten och salt. Viktminskningen får helt enkelt stå tillbaka. Ikväll skall vi mota vätskebristen i dörren.

Klockan är 20:11 och termometern visar +30. Det är lite väl mycket det. Om ni frågar mig.