En fantastiskt lyckad dag!
Idag har VÄRLDENS BÄSTA CLARA tagit fyra sprutor på en amerikansk läkarklinik. UNDERBARA UNGE! Och vilken skillnad på bemötande från personlen. Sköterskan var lugn och hade inställningen "du känner ditt barn bäst". Hon lät mig översätta i lugn och ro och Clara fick vänja sig vid henne på avstånd. Inte en gång tog hon i henne innan doktorn kom in. Och vilken läkare sen. Kolugn och med Mickey Mus på stetoskopet.
Mickey Mus fick lyssna på hjärta och lungor. Och doktorn fick lysa i ögonen, titta i öronen och Clara gapade stort och sa AAA. Hon fick tom ta pulsen i jumsken, vad nu det skall vara bra för. Vi kom överens om fyra sprutor och hon förklarade att två av dem tas i serie. En är tre i serien på 6 månader och den andra är två på 6 månader. Det bemödade sig inte den andra kliniken att upplysa om.
Och så var det dags för sprutor. Jag hann lungt ta fram Claras plåster som jag lovat henne, ordna filt under huvudet, Kissemjauen och Olle låg rätt och när sköterskan kom in tyckte hon att vi skall korta stickandet till minimum och kalla in ytterligare en sköterska så de kan ge vaccinen i båda benen samtidigt, men jag får bestämma. Vi kör på det, det låter bra. In kommer underbara sköterska nr två och de står på varsin sida om britsen. Jag lägger ner Clara och håller om henne och sköterskan säger att när vi är beredda säger vi Go och så tar de över. Mindre än 10 sek efter mitt Go är det klart. Och då hann de fråga mig om det vara ok att fortsätta när Clara började gråta efter stick nummer 1 och 2. Superproffs. Clara storgråt, inte är det kul att få dubbla stick i benen det förstår jag. Men det var en normal reaktion och inte panik. Och när jag satte henne upp och visade de små bloddropparna blev hon så till sig över plåstrandet att hon tvärslutade och började ivrigt sätta på samtliga tillgängliga plåster. Vi har äntligen hittat vår läkare i USA.
Den utlovade godisen inmundigades i bilen på parkeringen precis utanför läkarkliniken. Längre skall man inte behöva vänta!
Spana in dessa ben. De fyra översta döljer sticken , övriga är ren prydnad.
Jag är rätt nöjd med mig själv också. Vi höll nämligen på att bli utslängda innan vi ens hunnit träffa läkaren. Damen i receptionen informerade mig när vi kom dit att de tyvärr inte godtog min försäkring. - Jodå, det gör ni och ni har fått papper på det också och här får ni ytterligare en kopia. -Spelar ingen roll, vi har nu tittat på kortet också och vi har inget kontrakt med något nätverk som står där. - Det har ni visst. -Nej, och det visste vi redan innan. - Och du ringer inte och informerar så jag kan reda ut det utan låter mig komma hit ändå!? Nu ser hon lite skamsen ut men jag inser ändå att här gäller det att spela martyr och inte bli arg...än. Istället är jag helt förkrossad och min stackars dotter är så förberedd och bla bla bla bla bla bla bla. -Ok, jag frågar fakturaavdelningen en gång till, men det kommer INTE att hjälpa. - Åh tack snälla, så vänligt, ring nummret på kortet också så reder de ut det. Under tiden de är borta ringar jag försäkringsbolaget själv. De öppnar inte förrän 9:30 och klockan är 08:50 men det svarar! Tjejen vet inte hur det funkar men frågar runt lite och nu kommer faktura damen fram till mig och - Tyvärr, de öppnar inte förrän 9:30 och då har din bokning gått ut så endera betalar du själv eller så får du gå ut. Jag tvärvägrar båda alternativen. - Jag har dem i telefon på mitt specialnummer (vit lögn) och de undrar vad som är problemet. Och hon visar mig baksidan av kortet och undrar vilken försäkringsplan jag har. Jag upprepar frågan och tjejen i luren känner igen en och säger. -Ta den. Och det gör jag och allt är frid och fröjd. Imorgon skall jag ringa tillbaka till försäkringsbolaget och försäkra mig om att det inte blir problem nästa gång jag kommer. Detta sjukvårdssystem kan gå en på nerverna.
Efter godisen var det dags för present. Och så har de ingen spindelmannen dräkt! Attans. Men annat som tur var.
Detta är Docka Bell som kryper och jollrar. Clara har döpt henne själv.
Och dessa träbitar blev...
...med hjälp av dessa...
...och en go unge...
... en kombinerad bokhylla och dockhus.
Här provgår Clara Belles skor. På tok för stora men jag kunde inte låta bli.
Här räknas de.
Och som den ordningsmänniska hon är ställde hon in dem i "garderoben" när det var färdigprovat.
Mickey Mus fick lyssna på hjärta och lungor. Och doktorn fick lysa i ögonen, titta i öronen och Clara gapade stort och sa AAA. Hon fick tom ta pulsen i jumsken, vad nu det skall vara bra för. Vi kom överens om fyra sprutor och hon förklarade att två av dem tas i serie. En är tre i serien på 6 månader och den andra är två på 6 månader. Det bemödade sig inte den andra kliniken att upplysa om.
Och så var det dags för sprutor. Jag hann lungt ta fram Claras plåster som jag lovat henne, ordna filt under huvudet, Kissemjauen och Olle låg rätt och när sköterskan kom in tyckte hon att vi skall korta stickandet till minimum och kalla in ytterligare en sköterska så de kan ge vaccinen i båda benen samtidigt, men jag får bestämma. Vi kör på det, det låter bra. In kommer underbara sköterska nr två och de står på varsin sida om britsen. Jag lägger ner Clara och håller om henne och sköterskan säger att när vi är beredda säger vi Go och så tar de över. Mindre än 10 sek efter mitt Go är det klart. Och då hann de fråga mig om det vara ok att fortsätta när Clara började gråta efter stick nummer 1 och 2. Superproffs. Clara storgråt, inte är det kul att få dubbla stick i benen det förstår jag. Men det var en normal reaktion och inte panik. Och när jag satte henne upp och visade de små bloddropparna blev hon så till sig över plåstrandet att hon tvärslutade och började ivrigt sätta på samtliga tillgängliga plåster. Vi har äntligen hittat vår läkare i USA.
Den utlovade godisen inmundigades i bilen på parkeringen precis utanför läkarkliniken. Längre skall man inte behöva vänta!
Spana in dessa ben. De fyra översta döljer sticken , övriga är ren prydnad.
Jag är rätt nöjd med mig själv också. Vi höll nämligen på att bli utslängda innan vi ens hunnit träffa läkaren. Damen i receptionen informerade mig när vi kom dit att de tyvärr inte godtog min försäkring. - Jodå, det gör ni och ni har fått papper på det också och här får ni ytterligare en kopia. -Spelar ingen roll, vi har nu tittat på kortet också och vi har inget kontrakt med något nätverk som står där. - Det har ni visst. -Nej, och det visste vi redan innan. - Och du ringer inte och informerar så jag kan reda ut det utan låter mig komma hit ändå!? Nu ser hon lite skamsen ut men jag inser ändå att här gäller det att spela martyr och inte bli arg...än. Istället är jag helt förkrossad och min stackars dotter är så förberedd och bla bla bla bla bla bla bla. -Ok, jag frågar fakturaavdelningen en gång till, men det kommer INTE att hjälpa. - Åh tack snälla, så vänligt, ring nummret på kortet också så reder de ut det. Under tiden de är borta ringar jag försäkringsbolaget själv. De öppnar inte förrän 9:30 och klockan är 08:50 men det svarar! Tjejen vet inte hur det funkar men frågar runt lite och nu kommer faktura damen fram till mig och - Tyvärr, de öppnar inte förrän 9:30 och då har din bokning gått ut så endera betalar du själv eller så får du gå ut. Jag tvärvägrar båda alternativen. - Jag har dem i telefon på mitt specialnummer (vit lögn) och de undrar vad som är problemet. Och hon visar mig baksidan av kortet och undrar vilken försäkringsplan jag har. Jag upprepar frågan och tjejen i luren känner igen en och säger. -Ta den. Och det gör jag och allt är frid och fröjd. Imorgon skall jag ringa tillbaka till försäkringsbolaget och försäkra mig om att det inte blir problem nästa gång jag kommer. Detta sjukvårdssystem kan gå en på nerverna.
Efter godisen var det dags för present. Och så har de ingen spindelmannen dräkt! Attans. Men annat som tur var.
Detta är Docka Bell som kryper och jollrar. Clara har döpt henne själv.
Och dessa träbitar blev...
...med hjälp av dessa...
...och en go unge...
... en kombinerad bokhylla och dockhus.
Imorgon skall det byggas kista och gospuffen är mjuk och skön och så var det det där med utklädning. Det fanns ju ingen spindelmannendräkt.
Men det fanns skor!
Men det fanns skor!
Här provgår Clara Belles skor. På tok för stora men jag kunde inte låta bli.
Här räknas de.
Och som den ordningsmänniska hon är ställde hon in dem i "garderoben" när det var färdigprovat.
Imorgon blir det lekträff med SWEA Kids igen.
På återseende.
Kommentarer
Skicka en kommentar