Drömmen om en amerikansk veranda

Clara hjälper Mormor och Morfar att klä granen. Diesel kontrollerar att kulorna hänger rätt. Petter drar sin parad låt Ont, det gör ont med Lena Philipsson... ...ivrigt påhejad av svärföräldrarna.. ...och med Clara som doakör. Clara premiärar på Sing star. Avslappnad sångerska. Vår egen Guitar Hero. Clara kör luftvarianten. Rock konsert! Koncentrerade gitarrister. Nu kan jag! Fast det blev jobbigt att stå så jag kör golvvarianten. Strösseldrottningen i ny frisyr.

Fem dagar spenderade vi i Ludvika varav mesta tiden i källaren på vårt hus. Planen var att rensa samtliga rum vi hade grejer i, köra till tippen, skänka bort och köra till Värmland med det vi ville ha kvar. Jag var orolig att det skulle behövas mer tid medan Petter trodde att det skulle räcka med en dag. När vi klev in i källaren såg det inte så farligt ut och med hjälp av ett gäng kompisar på måndagskvällen som fyllde en hel buss och körde den till tippen gick rensandet över förväntan. När vi lämnade Ludvika var allt borta förutom ett lass som fortfarande väntar på att få skjuts till Värmland. Skönt att bli klar. Vad vi inte visste då var att i Ludvika hade vi de flesta snödagarna under resan. Clara var i det närmaste omöjlig att få in och hon lekte järnet i snön. Goding ute i snön. Detta kort fick också agera julkort som i år för första gången bara skickades elektroniskt. Kändes sådär. Lättvindigt men lite trist. Får ta en funderare till nästa år. Jag vill inte gå in! Jag ...

Ja må hon leva, Ja må hon leva, Ja må hon leva uti hundrade år... Kusin Alva fyller 6 år och Clara är på kalas. Tårta och glassbomb. Kan det bli bättre. Lite fler ansiktsmålarfärger än vad jag har. Hihi, det kittlar. En tamkatt... ...och en med lite mer klös i. Klassikern Tipp avslutade kalaset. Sedan åkte vi till Fiseruds på Kroppkärr där det kagades julgodis i långa banor. Och Clara åkte Snowboard i vardagsrummet. I mellandagarna var Alva och Clara på disco i skattkärr. Scouterna ordnade och det var massa barn där. Claras lite buttra min beror på att hon var lite nervös innan. När jag frågade varför svarade hon att hon känner ju ingen mer än Alva och hon visste ju inte ens vart dom skulle! Hon hade aldrig varit där! Men efter att jag och Syrran slagit oss ner i Mamma hörnan, tjejerna köpt godis och dricka och Clara gjort en lite trevande entre på dansgolvet såg vi knappt skymten av dem. De höll till här inne. Mest sprang de runt och när väl en kille ville dansa med Clara blev ...

Vi hade en plan med resan hem till Sverige. Att sova så många timmar som möjligt. Så vi kostade på oss en uppgradering till en sängplats i business class. Man hinner knappt fram till sätet innan champagnen flödar. Fast vi valde äpple och apelsin juice. Nöjd business class resenär... ...framför allt jättenöjd med alla knappar det gick att trycka på så sätet blev en säng, en stol, en säng, en stol, en säng, en stol. Rena utmattnings testet av sätet. och så film med hörlurar så klart. Nalle Puhs nya gick på repeat. Pasta och film. Och sedan skulle vi sova. Hade jag tänkt. I vanliga fall somnar Clara när piloten startar motorerna. Och det är klart, det händer ju inte lika mycket längre bak i planet. Men här. Jisses. Flygvärdinnor uppklädda som tärnor som var överlyckliga att ha ett barn i business, presenter och dricka och godis i ett. Och precis när jag övertygat henne om att det var kvällen kom... Glassen. Tada. Istället för 7h sov Clara 3h. Vete fåglarna vad vi skall ha fö...