Drömmen om en amerikansk veranda

Hejsan, jag har inte glömt bort er men jag har tagit en välbehövlig paus. Jag är helt slutkörd efter att ha varit ensamstående mamma till energisk treåring M-F i tre veckor samtidigt som jag gett mig den på att inte fuska med träningen. Det har blivit lite för mycket och kroppen sa ifrån ordentligt i fredags kväll. I helgen har jag endast sporadisk lämnat soffan och sängen medans Clara och Petter har lekt, badat, tvättat min bil och servat mig med pizza. Nicholas Sparks böcker håller mig sällskap och jag är i slutet av "Message in a bottle". Inga tårar än men bra är den. Känns mycket annorlunda att läsa en sådan bok efter år av enbart råa deckare. Ombyte förnöjer. Och Gunnel, han heter Ake i orginalversionen. Känns lite konstigt att han väljer ett namn som de inte stavar rätt i boken. Kanske är det en sann historia bakom och han inte ville ändra namnet. Kanske är det min fråga på signeringen. Signeringen ja. Föra gången kom 800 personer och de fick stänga Barnes...

Ibland blir tillfälligheter till små historier att minnas. Skypade med Svärmor igår och hon hade blivit tipsat av Matilda om en film hon sett på skolan. Filmen hette The Notebook. Gunnel lånade boken på biblioteket och inser att den utspelar sig här i North Carolina. Jag googlar författaren och läser att han släpper en ny bok 8 september och 11 september kommer han till "vår" Barnes&Noble här i Cary för boksignering. Han bor ute vid kusten ca två timmars bilresa härifrån. Jag skall köpa The Notebook (hans debutroman) och någon bok till och läsa innan jag beger mig till min första boksignering och får böcker signerade till mina tipsare i Sverige. Jag har läst lite om Nicholas och det är en produktiv man kan man lungt påstå. Han lever den amerikanska drömmen. Är en bestsellerförfattare och flera av hans böcker har blivit film. Blir spännande att se mängden människor på signeringen. Jag har ingen aning. Skall informera mig lite när jag köper böckerna och återkommer med rappo...

Någonstans långt inne bor det fortfarande en ingenjör i mig så jag kunde ju inte låta bli att bygga den högsta möjliga kulbanan. Clara når inte ens när hon står på bordet men det är roligt att den är så hääär hög. Potatismos till middag. Här ett kort på grytan som vi kokade potatisen i. Idag har vi gjort en American Cheesecake a la Sverige till lördagens Cookout. Får se hur amerikansk den anses vara av amerikanerna som kommer hit. här krossar Clara prinsesskakor för vi hittade inga Digestivekex. Vispade äggvitor. Japp, de är klara. Testet gick bra. Clara rör i vispad grädde och vispade äggvitor. Efter bak och pannkaksmiddag tog vi en cykeltur. Åt fel håll ansåg Clara därav minen. Men jag hade en plan... ...och det blev ett kärt återseende när vi väl kom fram. -Jag är stor nu och då får man klättra uppför rutchkanan som de stora barna gör. -Eller hur, mamma? Trollunge. Kvällsfikapicknick framför favoritkaninerna Max och Ruby. Här är visst kompisen Louise med också. Claras eget k...

11-13 juli flydde vi ett regnigt Charlottenberg och åkte till tt soligare Oslo. Här är jag, Clara och Farmor på väg för att leta reda på kungen. Vi bodde två kvarter från slottet så Clara ville hälsa på direkt. Han var hemma men syntes inte till. Svein, Gunnel, Clara och Petter väntar på grön gubbe på Karl Johan. Middag på TGI första kvällen. Lite amerikanskt inslag. Clara och jag delade på fajita tornet. Mycket gott. Jag ska upp! Hrm.. Nu skall jag ner också... Mickael Jackson liknande stenansikte på Aker Brygge. Många båtar fanns det att titta på. Där skulle det passa fint att bo. Clara och jag poserar vid ankaret längst ut på Aker Brygge. Cool. Vi var en sväng till slottet dag 2 också men ingen kung i sikte då heller. Däremot var vakterna på plats. Härlig rabatt vid slottet. Vi tog en guidad tur med tåg runt centrum och fikade under tiden. Clara och Farmor och Farfar var de coola gänget och satt längst bak. Sedan promenerade vi längs hela Karl Johan och tittade på vad gatulivet had...